Så vi möter upp honom utanför festen och går tillsammans in. Hela kvällen skickar han små signaler, blickar, har armen runt mig när vi sitter i soffan och allt det där man liksom tolkar in alldeles för mycket. Så jag antar att det inte betyder något. Jag kände hur det kittlade i min mage när jag tänkte på honom den natten. Och vid fyra-tiden, i mörkret, skickade han ett sms till mig. Frågade om jag ville ses igen. Men att det kanske inte var så smart, med tanke på hans kompis. 
 
Ändå sågs vi. Jag träffade honom i hans del av stan och vi åkte hem till honom, jag var väldigt nervös. Det kunde ju innebära vad som helst. Och jag var inte alls säker på om jag var redo. Vi pratade ännu en gång om den där kompisen. Jag sa att jag inte var intresserad längre. Väl i hans rum satt jag vid hans datorstol och han skulle visa mig något, han lutade sig över mig för att nå tangentbordet... Jag kände hur hans hand nuddade min. Och hur det kom som en elektrisk stöt genom hela min kropp. Där och då trodde jag att jag skulle få vara med om min första kyss. Men icke. Istället drogs det ut på tiden, och jag åkte hem.
 
Efter många misslyckade försök att ses (en klurig kille med knepiga svar kombinerat med en osäker och oerfaren tjej är inte effektivt), så kom han hem till mig. Mina föräldrar kändes tveksamma. "Ska han sova här? Då tar vi fram madrassen på golvet så han har någonstans att sova!" Suck, mamma... Han dök i alla fall upp och jag minns fortfarande exakt hur han såg ut den kvällen. Vilka kläder han hade, hur hans frisyr såg ut, vad hans parfym luktade. Allt var så nytt. Att ha honom hemma hos sig.
 
Kvällen kom och vi tittade på film inne på mitt rum. Jag vågade inte röra honom. Jag låg bara där, nervös och stel, bredvid honom och väntade på att han skulle göra ett move. Men det kom aldrig. Filmen tog slut och jag släckte ner rummet. Sedan lade jag mig i sängen där han låg och jag var knäpptyst. Jag visste inte vad jag skulle säga. Eller göra.
 
Är du där? Frågade han. Och när jag tyst svarat ja, tog han sin mun mot min och kysste mig. Jag försökte kyssa tillbaka. Men det blev inte bra. Inte bra alls.Det var liksom för mycket luft och för lite tunga, inga mötande läppar på det sättet jag hade hoppats på. Och nu låg vi där och jag försökte verkligen göra det bra, men självklart trodde jag att allt som var fel berodde på oerfarna mig. Jag kan nog säga att det var en av de värsta kyssarna jag haft, den där kyssen som alltid kommer vara min första. Och värre första-gånger skulle det komma inom en snar framtid. 
Så, då rotar vi i minnesarkivet och hittar historier som jag lovat mig själv att glömma bort och aldrig dela med mig av. (Ni läsare har mer makt än ni kan ana!)
 
Som jag nog nämnt tidigare var jag ännu oskuld och okysst den dagen jag fyllde 16. Vilket fick mig att känna mig extremt misslyckad och efter. Den där pussen på munnen i regnet jag lyckades få till med killen jag var kär i på nians avslutningsfest, det var det närmaste en kyss jag hade kommit. Sen hade jag haft en lite äldre kille som sovit över ett par gånger den senaste sommaren, men han vågade inte röra mig. Till min besvikelse.
 
Så, där har ni mig. 16 år, med obefintligt självförtroende och för tillfället förälskad i (okej, besatt av) en kille som precis flyttat utomlands i ett år. Vi skrev då och då, jag satt ofta uppe hela nätterna för att kanske se honom logga in, därefter postade jag en statusupdate på Facebook för att han skulle "råka" se att jag var online. Och så fick jag honom att oftast skriva Hej först. 
 
Det höll såklart inte. Jag minns hur det skar i mig den natten han skrev att han legat med en tjej där borta. Och jag insåg att jag, ännu en gång, var långt ifrån eftertraktad eller omtyckt. Det aset krossade mig. Natt efter natt. Jag minns alla känslor som skrek och grät inom mig varje gång jag hör låtarna jag lyssnade på den perioden. Alla timmar sömn jag uteslöt varje natt. Tuff start på gymnasiet. Och inte skulle den fortsatta skoltiden bli lättare..
 
Jag började skriva med hans killkompis som gick i samma skola som mig. På den där tiden man hade msn. Han tröstade, stöttade, hjälpte, försökte fixa oss. Vi hade kul. Jag började sakta bli intresserad av honom istället. Och ju mer vi skrev desto bättre mådde jag. Började glöma bort killen som var utomlands. Och en kväll bestämde vi oss för att ses. Han bjöd med mig och mina vänner på en fest. Tja, varför inte tänkte jag. Ovan vid fester, ovan vid killar, ovan vid positiva känslor. Dags att skaffa lite erfarenhet nu, A-J! Jag åkte hem till en av kompisarna för att fixa mig inför kvällen, sedan åkte vi tillsammans till hemmafesten för att möta upp honom.
 
Men hade jag vetat det jag vet idag, hade jag aldrig åkt för att träffa den där killen. 
 
Exet, Klart det händer något snart?,
Det har inte hänt mycket alls på ligga-fronten på senaste. Som ni kanske förstår. Eftersom det har varit helt tomt med ord från min sida.
 
Det har ju för i helvete inte varit någon inne i mig på två veckor. Och vad gör jag åt detta? Ingenting. Jag skriver med mer killar än jag kan hålla koll på, alla vill ses. Kvällstid. "Se på film" tillsammans. Eller på alla fyllors dag aka lördagnatt. Men ingenting lockar. För jag vill ju ha det jag inte kan få, som vilken annan förnuftig människa som helst. Jag vill ha Modellen. Eller hans snygga kompis (som också har ett rykte för att vara en manshora). Eller så vill jag ha den där killen jag vet är helt omöjlig att få. För jag menar, ärligt talat. Hur osexigt är det inte med en intresserad kille? Jag tänder på att ni ignorerar mig, fattar ni väl!
 
Så, efter helgens starka fyllor och hårda danser, kan jag på något sätt känna mig klar med den här sommarens festande. Fan vad sorgligt. Jag har ju haft så kul. Jag har haft så kul att jag med säkerhet kan säga att jag haft the time of my life. Men mycket sömn har uteslutits, många kilon har adderats och kropparna på kompisar med liknande levnadsvanor har kollapsat. Vilket säger till mig att nu är det tid att chilla på det. Dessutom kommer jag inte hinna med att festa mer än två gånger i veckan den här hösten. Så bli inte chockade om kommande inlägg kommer vara helt tomma på nya sexhistorier. Och inte tror jag att ni vill höra om min första "kyss". Eller om morgonen då jag förlorade min oskuld. Inte ens JAG vill höra den historien, även om den så vore uppläst av Sigge Eklund och hans dösexiga röst. 
 
Så, nu ska jag inte dricka alkohol på två veckor. Som om det någonsin vore en utmaning för mig. Inte alls, inte alls...
Sommarens sista fest på stans bästa klubb hölls igår, och jag var självklart på plats. Jag kom dit själv för att vänta på mina vänner och när jag hade stått där i en halvtimma började jag ge upp hoppet om att de någonsin skulle dyka upp. Då får jag plötsligt syn på Modellen och hans kompisar. Jag vågade inte säga hej så vände ner blicken i mobilen och låtsades smsa.
 
Kön in var lång. Sjukt jävla lång. Så lång som i att kön för de som stod på listan var två timmar lång. Jag kände att det nästan bara var att ge upp och åka hem, när tjejerna äntligen dök upp. Vi försökte kränga oss in via den relativt korta medlemskön men visste att det var lönlöst - vi kommer inte komma in. Då säger plötsligt ett par tjejer framför oss att de har members card och att vi kan få komma in med dem. Jag vet att jag sagt det förut men det går inte att stryka under nog - jag är en person med flyt.
 
Vi kom in, splittrades och jag insåg snabbt att det var en sån där kväll där man träffar alla. Jag råkade (ja, faktiskt, råkade!) stöta på Modellen igen och han gav mig en kram innan jag försvann bort snabbt in på dansgolvet. Och vem träffar jag i baren tio minuter senare? Kim och hans vän. Och han ger mig en kram och säger att det är kul att se mig. Jag dansar vidare och har så kul. Det är så mycket människor. Nya, gamla, bekanta, kända. Musiken ljuder och stämningen är så väldigt bra. Vi dansar på borden i VIPen och dricker drinkar.
 
Vi tog en taxi till efterfestklubben när det sentimentala avslutstalet hade dragits, och vi kom in snabbt in gratis på något märkligt sätt. Vi dansade högt med bloss i handen, och det dröjde inte länge förrän brandlarmet gick och hela klubben var tvungen att utrymmas (jag ska inte ens börja med att berätta hur vidrigt dålig utrymningsplanen i lokalen var, hade det varit en riktig brand hade antagligen hälften av oss brunnit inne).
 
Min vän var helt svimfärdig och jag bar hem henne till hennes säng. Hon var som nerdrogad, men jag tror det bara var utmattning. Det är något visst med den kärlek man kan ha till sina tjejkompisar. Den kan komma så snabbt och vara så stark, kännas så självklar. Det är fint. 
 
Nåväl. En annan gick ju då hem själv uppför sitt berg med klackarna i ena handen och en död mobil i andra. Men jag var nöjd. Däremot tror jag det är slut på sommarens alla långa, hårda fester nu på ett tag. Det har varit kul, men jag tror att jag behöver sova också.
Modellen, Kim,
I onsdags var jag ju bara tvungen att gå ut. Sommarfest och allt, klart A-J inte bangar. Dansade, skrattade, drack, sjöng, flirtade, festade. Började gå hem klockan två på natten, kom i säng vid tre. Det enda problemet var ju att väckarklockan ringde 04:50.
 
Som ett vrak klev jag upp ur sägen, åt "frukost" (en brödbit doppad i smör då jag inte orkar slösa disk), somnade på bussen och gick mot jobbet. Vem träffar jag då? När jag är sliten, helt slut, trött och borta? Jo men självklart träffar jag mitt ex mamma (och tänker när hon går mot mig "HELVETE! Säger jag hej? Ignorerar jag henne? Fan vad ska jag säga?!"). Hon tänker antagligen likadant, för hon såg osäker ut när hon stannade upp vid mig och gav mig ett stelt Hej, hur är det?
 
Efter en tung jobbdag där jag seriöst somnade både på mina kollegor och lunchen så gick jag mot bussen, i hopp om att få komma hem så snart som möjligt för att ta igen all sömn. Vem ser jag då? VEM SER JAG DÅ?
 
Alex.
 
Alex. Och han var så mycket snyggare än jag mindes honom. Och allt bara strålande om honom. Hans umgänge samlades runt honom, han log, rörde sig avslappnat men stolt. Jag orkar inte ens tänka tillbaka på det här... Jag tittade på honom och hela mitt system slutade. Hjärtat sved. Andningen lade av. Blicken frös. Och jag kunde inte tänka klart. Helvete.
 
Helvete att det blev så här. Helvete att jag inte ens hade mot till att gå fram till honom för att säga hej. Helvete att jag inte hade planerat det här sedan innan, när jag vet att sannolikheten att få träffa på honom i den delen av stan är så hög. Helvete. Vad gör jag nästa gång? Går fram och pratar? Spyr på honom? Jag VILL ju bara vara nära honom. Även om jag vet att jag borde gå vidare. Men det är något med honom jag är så fruktansvärt förälskad i.
Alex,
Så var det då alltså dags för dejt nummer två med den här snyggfriserade modellen vi kallar Joel (ja, det börjar bli för många modeller att hålla reda på i min svarta bok). Jag åkte hem till honom efter jobbet. Eller, jag hann hem snabbt emellanåt och hetsrakade mina ben samt bytte om i en klassisk klädpanik som resulterade i att jeans och toppar ligger utspridda över hela min lägenhet (vilka jag såklart ännu inte orkat plocka undan).
 
Jag kom fram och fick en kram, vi gick tillsammans upp till hans lägenhet och jag såg mig omkring. Han bjöd på te, hallon, choklad, frukt... Och något säger mig att han inte riktigt är den typen av kille som alltid har dessa saker i sin kyl. Vilket fick mig att fundera på vad han egentligen planerat. Vilket jag egentligen redan visste från början. Och själv också planerade. 
 
Jag fick även middag! Den ni! Som han lagade helt själv samtidigt som han sa åt mig att slappna av, jag fixar det här! Sen satt vi i hans säng och åt, pratade lite och upplevde tillsammans även en del tystnad. Jag hade inget att säga. Jag kom inte på något att säga. I vanliga fall pratar jag för fulla muggar, kan aldrig vara tyst. Men då handlar det alltid om sex, relationer, killar eller kyssar. Och det passade sig inte riktigt igår. Så jag höll käften istället. 
 
Vi dukade undan och la oss på hans säng (taktisk som jag är tog jag ett nytt tuggummi precis innan) och lyssnade på musik. Jag tog hans mobil och satte på Drake (music while fucking, äntligen någon som är med på noterna!) och där satt vi i sängen med våra ansikten väldigt nära varandra. Jag tittade på honom och strök undan en slinga av hans hår som hade fallit fram i pannan. Han såg på mig... På min mun... I mina ögon. Vi log. Sen kysste vi varandra. Jag fick äntligen dra fingrarna genom hans svarta hår och känna hans ansikte i mina händer. Ta på hans vältränade kropp. Bita hans mjuka läppar. Jag hamnade överst och tog av mig min tröja, resten av kläderna slets också av och bam! så var jag där igen. Intensiva orgasmer från båda håll avslutade den svettiga, varma brottningen och vi låg helt utslagna på sängen och flämtade, helnakna och med rufsigt hår. 
 
Han tog fram ett paket cigg och la sig och rökte medan jag låg och svarade på sms som kommit in under vår lek. Och där, framför mig, låg en naken, välsvarvad modell och rökte så extremt sexigt. Men jag var tvungen att gå. Så jag gick. Fick en puss på kinden innan jag försvann, och vi sa att vi ses snart igen.
 
Vi får väl se hur det blir med det. Så emotionellt kall jag blivit på senaste förvånar det mig inte ifall jag skiter i att ses igen. Jag känner ingenting. Bara kåthet. Inget pirr, Inga fjärilar. Bara en stor önskan om att nästa klitorisstimuli ska komma så snart som möjligt. Och gärna så intensivt som möjligt. Kanske ringer Modellen inatt...
Joel,
Är i Joels säng. Han lagar mat åt mig. Vad fan händer liksom... Skriver om allt sen inatt när (om) jag kommer hem. 
Det är sex i luften.
 
Det är så mycket sex i luften att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och det finns så många människor att ha det med. Diskutera det med. Flirta med. Fantisera om. Så många blickar på stan att möta, så många sexpack på stranden att glo på. Jag blir överbelastad. Jag vet ärligt talat inte vart jag ska ta vägen.
 
I och med att jag skaffat Tinder nu, och därmed pratat med oändligt många killar och ett tio-tal tjejer, så är alternativen många. Väldigt många. För många. Jag hinner inte med, trots att jag har ledigt. Det finns för många alternativ, det ena bättre än det andra. Vilket delvis resulterat i att jag inte haft sex på över en vecka nu (!!!) för det är så svårt att välja vem av alla man ska satsa på.
 
Idag träffade jag dock en kille jag knappt snackat med, men jag bestämde mig för att våga tacka ja när han frågade om vi skulle ta en kaffe. (Snabb info: han är snygg, har fina ögon, arbetar som modell... Nu inser jag att jag bara vet ytliga saker om honom... Han heter ialla fall Joel!) Sagt och gjort - jag tog bussen ut en bit från stan och mötte upp honom. Eftersom det var så impulsivt hann jag liksom inte bli nervös eller ens få klädångest - jag drog bara på mig något svart och tänkte inte mer på det. När det var tre minuter kvar tills bussen var framme hos honom kom nervositeten. Jag ville bara banga hela skiten, åka hem, strunta i att träffa honom. Fick cold feet minst sagt. Vad fan sysslar jag med, liksom... Träffa en helt okänd kille från Internet som jag inte ens vet vad han heter i efternamn, om han är sjysst, vad han är ute efter eller om han ens bor i den här staden. Men det visade sig ha en fördel att inte veta ett dugg om honom - det gav mig mer att fråga om under själva dejten.
 
Väl framme med bussen vinkade han glatt till mig och jag började gå mot honom (med ett försök att se avslappnad ut samtidigt som jag gick lite casual med mobilen och i panik skrev till min kompis "VAD FAN SYSSLAR JAG MED?!"). Han stod och rökte sådär snyggt och hade frisyren perfekt fixad, verkligen sådär som jag tycker att alla killar borde ha håret. Han sträckte fram handen men jag förstod ju inte den hinten och kramade om honom istället. Oj då... Nåväl, det skrattade jag snabbt bort och vi gick in till centrum där han bjöd mig på en latte. "Är du hungrig?" frågade han också när vi (han) skulle betala. "Nej tack det är bra, jag åt precis innan" (lögn, har idag ätit: fyra köttbullar). Lögnen gick hem och han nöjde sig med att köpa kaffet åt mig.
 
Vi pratade, han sa att jag verkligen hade vackra ögon. Jag skrattade och sa detsamma (och det syntes att han var väl medveten om sin snygghet. Jag menar, han är ju fan modell av en anledning...). Självförtroende är något jag finner väldigt attraktivt, så där fick han fler poäng. Vi pratade om att gå hem till honom och dricka lite vin, men något inom mig sa att jag ska ta det långsamt (för en gångs skull...) så jag skrev ett diskret sms till min syster där det stod "ring mig om 10". Vi började gå på en promenad och pratade lite, det var så skönt att vi kunde vara tysta emellanåt utan att det var pinsamt eller awkward. Vi log mest bara och tittade på varandra (väldigt vackra ögon som sagt...).
 
Telefonen ringde aldrig. Min syster hade visst inte läst mitt sms. Så när han började styra mot sin lägenhet låtsades jag läsa ett sms från henne och drog hela syster-nycklar-historien. Han sa att det var synd, för han ville gärna hänga mer, men att vi borde ses nästa vecka igen. Kanske ses hos honom och laga mat ihop. Jag sa att det lät som en bra idé och vi kramades hejdå, jag hoppade på min buss och sedan var den dejten över! jag är mycket nöjd över mig själv! Jag tror detta är första gången jag faktiskt... Dejtar? Med liksom en kaffe och en plan om ännu en träff, och där man inte ligger direkt? Hmm, något nytt... Jag har ingen aning om hur man gör. MEN ni andra singlar verkar ju ha grepp om det här, så varför inte testa.
Blogg, Dejter, Sommarflirtar, Joel,
På väg till havet. Äntligen igen. Två dagar utan bad blev för mycket. Lyssnar på One Direction och Tomas Ledin, problemfria låtar som inte ger plats till att grubbla. Det är tisdag och på måndag börjar jobbet. Då måste jag sätta klockan. Jag försöker verkligen fokusera på att jag har oceaner av tid tills dess. Jag har hela sex dagar till att vila på. Men det känns inte tillräckligt. Det gör att jag känner mig tom. Jag undrar varför allt måste ta slut. Varför låtarna efter tre minuter tystnar. Varför semestern efter tre veckor plötsligt inte är där längre. Varför sommaren efter augusti bleknar bort. Varför vänskaper som har varit så starka, en dag inte betyder något alls. Varför en själ som känts så levande och ung efter många år tynar bort och till slut dör. Varför måste allt ta slut?
Bra jobbat A-J. 
 
Fredag kväll tog jag en öl med min systers kompisar. Däribland en av hennes snyggare killkompisar, Jesper. Kul tänkte jag, flirtade lite och var allmänt skön. Där satt vi och drack, ett par glas vin senare berättar jag om mitt roliga singelliv och guldkornen av anekdoter drogs. "asså... Slut..." Säger då Jesper. Japp, där sitter vi och dricker, och han kallar mig slampa. "Bara på skämt", jo men tjena. Kvällen fortsätter, vi skämtar, dricker, skrattar. Jag drar hem.
 
På lördagen ska hela deras gäng hänga hemma hos honom. Vi har jättekul, åker och badar i en sjö, jag får köra bil med öppet tak (woho!) och vi handlar mat på hemvägen, grillar i ösregnet, dricker vin och har det verkligen superbra.
 
Kvällen kommer, vi flirtar lite, vi pratar om sex. Jag pratar om mina erövringar. Då slänger han ur sig "du är ändå jävligt billig". Mm ditt as, tack för den. Det blir senare på kvällen och vi badar jacuzzi några av oss, bland annat jag och Jesper. Jag och min syster bestämmer oss för att sova över då vägen hem är ganska lång. Hon blir tilldelad ett rum, jag får en hel dubbelsäng för mig själv. Jag ligger och smsar tills jag däckar, mår rätt så bra, allt snurrar så där perfekt. 
 
Tjugo minuter senare vaknar jag av att dörren in till mitt tillfälliga sovrum öppnas av Jesper. Jag är fortfarande väldigt full, det är han med. Han viskar något och jag minns att jag viskar tillbaka något godkännande, i stil med "sure, kom in hit och ligg". Jag blir rätt tagen på sängen (både bokstavligt och bildligt talat). Han lägger sig över mig långsamt och vi kysser varandra, kläderna åker av och vi har sex ett par gånger, duschar ihop och somnar sedan. Jag vaknar upp av att det är fucking varmt och kvavt i rummet, går upp och tar en kalldusch och letar efter mina kläder. Här vill jag inte ligga. Han drar ner mig i sängen igen och jag undviker hans kyssar så gott det går, säger att jag inte vill. Han blir chockad, lite sårad tror jag. Jag skyller på att det är varmt, att jag är trött och inte kan sova med någon bredvid mig. Han tar det inte. Jag tar på mig mina kläder och lägger mig i en annan säng, tar fram mobilen och börjar skriva. Då kommer han och lägger sig tätt intill mig och kramar om mig, och här ligger jag nu. Kan knappt röra mig och känner mig på något sätt ofri. Fan, dålig känsla. Jag vill ju inte.
 
Update : Jag reste mig upp och satte mig i en soffa. Han frågade varför vi inte kan ligga. Jag svarade att jag helt enkelt inte vill. Han nöjde sig inte, ville ha en anledning. Varningssignaler... Så jag gick ifrån och sa att jag var trött, sa åt honom att sova och försökte vara så trevlig som möjligt medan jag gick iväg och satte mig i ännu en soffa (denna tätt intill rummet min syster sover i). Jag förstår inte. Hur svårt är det att ta ett nej? Jag. Vill. Inte. (plus ett obligatoriskt leende för inte fan ska här såras några egon, inte!)
 
Det känns lite som att jag måste ligga med honom för att det inte ska bli dålig stämning nu på morgonen. Det suger. Jag vill ju inte förstöra min systers relation med honom... Snälla vakna nu bara så vi kan dra hem. Jag är hungrig, förvirrad och jävligt trött. Och det är inte ofta det händer, men denna morgonen fick en kille mig att känna mig jävligt billig. Usch.
 
Update 2: han hade visst gjort närmanden på henne inatt också, precis innan han gick in till mig... Nu känner jag mig lagom använd. Frågat om hennes godkännande, är det okej om jag lägger mig hos henne då? Nu behöver jag i alla fall inte noja över att det är mitt fel ifall det blir stelt mellan dem... NÅVÄL, livet går vidare. Nu skiter vi i den här helgen och drar en bakispizza deluxe för att fira att det är söndag.